johannnnnnna

Jag har aldrig varit bra på det här med att säga hejdå/farväl/adjö/på återseende till någon, likaså att trösta någon som är ledsen. Jag blir liksom paralyserad. Får inte fram ett ord. En bamsekram och tårar brukar jag få fram. Problemet är bara att jag inte vet vad jag ska säga.

Så tro inte att jag inte bryr mig, jag menar verkligen inget elakt. Jag låser in mig i min egen bubbla och stänger ute alla känslor. Sånt är jag bra på.

- Jisses vilket handikapp jag har.
Nu ska jag tröstäta mina chokladbollar.